Reflektion v.40

Vad bra det är lyfta upp frågor. vädra tankar. lyssna .tala. fråga och öppna upp dörrar. Dörrar som varit lite på glänt. slagit igen öppnats och stängts. Jag tror verkligen på kommunikation. överallt med alla. Kanske är det en av sakerna som gör att jag lever så lyckligt med min N. Vi pratar. om allt. tårar och skratt. besvikelse och tacksamhet. Inget kommer liksom undan. För det kommer i fatt. Idag kom viktiga saker upp. Saker som klarnar och blir lättare att förstå. Frukostmöten på HDK. så borde alla få mötas och prata. Stötta och lugna.
Denna lilla morgonstund bjöds även på film. Notebooks on cities and clothes. En Film om Yohij Yamamoto. Filmen handlade om identitet i städer världsdelar och om kläder. Filmen tog upp många aspekter om hur kläder bärs och hur vår historia påverkar vårt sätt att använda kläder.. Yamamotos mamma var den enda kvinnan i hans liv. Genom sin kläder ville Yamamoto fråga om han kan hjälpa oss kvinnor. Hmm....hoppsan.

Hela veckan fylldes med nya insikter och var utvecklade som attan. Jag tror många håller med.
Som ett öppet kort gå ut och teckna följande: Handlingar har en elasticitet som inte finns hos etiska handlingar. Slutade vackert som fågelsång.
Alla som var där förstår vad jag menar. Jag blev berörd i hjärtat. Av kvinnan som gråter på hösten blir jag alldeles varm. Vacker röst och vackert innehåll. Alla bidrog på ett fantastiskt sätt. Det är så skönt att få uppleva de där stunderna i livet när det handlar om livet. det som berör.

Två dagar med Nike hjälpte mig att komma över en slags tröskel. Tröskel att tänka annorlunda. Häftigt att på måndag morgon ha en syn på saken för att på fredag kl15,45 lämna skolan med lättare hjärta om hur jag kommer kunna möta elever och deras kreativitet på ett positivt sätt utan fascistiska tecknarmetoder. Eller så har jag blivit hjärntvättad. Eller är det så enkelt att jag tidigare varit hjärntvättad av krav om att göra fina saker perrrrrfekta.
Diskussionerna om bildskapande, kreativitet, undervisning, skaparglädje och skapardöd har varit många och intressanta med Mattias, Nike och alla andra studenter.

Nike förde oss fram bland streckens och koncentrationens värld. Överraskade oss med ritafintuppgift, kroki och annat smått och gott så att det liknade den konstskolan vissa av oss önskade lite av måndag morgon. Klok som en uggla verkar hon vara Nike. För med övningar om skaparglädje visar hon skapardöden ut. Bra och roliga övningar att ta med sig på VFU och andra äventyr. Apropå sköna streck...