Jag Du Vi.
En spännande vecka. En vecka som med en tydlig start och ett tydligt avslut innehöll mängder av nya möten med nya människor. Att samtidigt lära känna varandra som begreppen Jag Du och Vi behandlas känns stort, viktigt och mycket fyllt liv. Att få presentera oss genom denna metod kändes bra då alla fick välja hur mycket som skulle synas och vad som skulle döljas. Att det även kan användas med elever ute i verksamheter gör att dessa dagarna känns extra meningsfulla. Tack alla nya vänner för fina samtal under dessa dagar!
Skräp
Att arbeta med "skräp". Skräp. Vad är skräp? Ordet skräp rullar konstigt i munnen och jag blir påmind om att skräp är inte skräp för alla. När slutar skräp vara skräp? Våra självporträtt var ju inte skräp. För mig var det skräp när jag samlade ihop det för att använda det men, när det var klart, inte längre så värst mycket skräp. Dessa timmar, dagar, som jag formade mitt självporträtt. La till och tog bort minskade in medvetenhet om att det var just skräp. När jag gick runt bland alla dessa unika självporträtt hittade jag inget skräp. Bara massor av skratt, gråt, minnen, glädje och ljuva minnen. Tänk. Skräp.
Har reflekterat och vridit på tanken om hur det kommer sig att jag valde det skräp som jag gjorde? Var det omedvetet som jag tog det gamla gardintyget, det transparenta materialet, den gamla dörrmattan och linsförpackningarna? Hur kom det sig att min säck fanns det rockringar, tvupphängningsmojäng och glittrande lurextråd? Är det något med materialet som jag dras till? Är det formen, färgen, strukturen eller är det slumpen? Är det ett porträtt på mig, vem jag är, hur jag väljer. Kanske är det mer materialen än själva skulpturen som berättar om vem jag är. Även de två föremål som vi fick plocka till oss berättar saker. Tyst berättande med tydlig röst.
När dagen var slut. Alla berättelser berättade. Självporträtten porträtterade. Hände något. Det blev liksom skräp igen. Allt skedde med fart. Allt togs ner och bröts ner till dess beståndsdelar skräp består av.
Tänker lite ibland på soppsäckarna längst ner i HDK-källaren.
Elever som tycker att det är massor av skräp. Vet inte att det är ju Jag Du Vi. Inte skräp.
Jim Lambie är en konstnär från Skottland. Han mixar skräp med musik och vill förmedla en föreställning. Inspirerande och vackert. Tycker jag. Titta här och se vad du tycker.
