Reflektion v.39

Vilken vecka! Så mycket intryck och avtryck.

Måndag.
Sokratiska samtal.
De sokratiska samtalen som inledde veckan var oerhört intressant.
Ett nytt sätt att mötas och öppet diskutera ett ämne, en bild.
Ann S Philgren upplevda jag som en kvinna full av klokhet, lugn och humor.
Hon diskuterade ett begrepp och jag kände instinktivt- Är det mig hon talar till? Nämligen. Aporia. Förvirring. omkullkastande. Nytt skede. Vad ska jag nu tro? Är det såhär?
Aporia inträffar nog lite titt som tätt. men något jag tycker om. lärt mig tycka om. Känner att det öppnar upp. underlättar. Visste inte att det hade ett namn. Aporia.
Ann pratade om lärandet som tre pelare. Kunskaper. Färdigheter. Utforskande och skapande. Hon understryker vikten av balans mellan dessa tre pelare och att ur den lärandes perspektiv fastnar vi ofta i pelarna Kunskaper och färdigheter och alltför sällan låter vi eleverna utforska och skapa. Intressant.
I den sista pelaren fungerar lärarrollen främst som en medmänniska. en barnmorska. Hjälper eleverna föda fram sina idéer. Jag önskar att jag i mitt lärandeskap kan fylla den funktionen. Men finns tiden? Jag hoppas att jag kommer att kunna prioritera rätt.
Tänka klokt.
Som Sokrates.

Tisdag.
Biennalen. Kryptiskt på något sätt. Hade velat ha en guide på konsthallen. Förklarat texten och ljudet. men jag lät det flyta in ändå. Tolkas av mig själv.
Stadsbiblioteket. Soft City. Hariton Pushwagners. En mardröms bild av oss människor. Har tidigare sett denna utställning i Berlin och såg då på den med mer humoristiska ögon. Såg inte alls likhet med vårt samhälle.Nu fyllde den mig med sorg. Dystopi. Han hade liksom det lite på känn han Hariton. vi käkar lyckopiller. för att hålla ihop. Men ändå, jag vill inte tro att det är så jag lever men det trodde väll inte familjen i Soft City heller? Eller?

Onsdag.
Vilken förmån. Att jag fick vara med. Tack.
En resa som började på världskulturmuseets avgångshall. För likt en flygplats med ljus och spännande rum avnjöt jag smörgås och gott kaffe. sorlet runt mig. förväntningen. det kändes verkligen som en resa. Tänkte tanken högt. någon förstod inte. jag skulle iväg på resa. i ett interkulturellt pedagogiskt land. Invånarna är intellektuella. belästa. forskande och jag var där. njöt.
Sven-Eric Liedmann, Tarja Häikiö, Michael Azar, Dr Darren E och James A. Banks. Tusen Tack. Thank you Thousand.
Träffade ett par andra, ej föreläsande kvinnor. en forskare. en psykolog som även de gav av sig själva och fördjupade min känsla för denna fantastiska resa.
Möten. Resa.

Torsdag.
Självorganiserad identitet. smakar på orden. fascineras av hur mycket ord som kan sättas ihop. men det låter bra. på något sätt.
Joakim Forsemalm. Etnolog. stadsomvandlingsexpert! För det kan man väll kalla någon som till synes, med själ och hjärta, bryr sig om den kultur och identitet som folket skapat. Att porrbransch, fastighetsägare, affärsinnehavare och framförallt de människor i ett område som lever och bor, går tillsammans.kämpar för sina kvarter. upp till kamp. Invånarna är rädda om porren. Vill att de ska vara kvar. Känner hur det gör ont i min näsa. svider av näsbrännan jag precis fick. För vad trodde jag. Att någon egentligen ser att det är till någon nytta dessa porrbutiker. Men å andra sidan. Blir en aning förvånad över hur dessa kvinnoförnedrande butiker utnyttjas av ännu en målgrupp.
Å ena sidan och andra sidan.
Joakim fortsätter diskutera de små förändringarnas betydelse. som gatsten.
Han diskuterar vidare om makt. Stadsplanerare uppifrån och invånarna nedifrån. Makten finns hos alla menar han.
Långgatorna har vuxit fram under en lång tid. historia och kultur har format området.
Gerts Wingårds försök att föra in lyx och flärd på sitt eget arkitektoniska vis blev ett mindre bra försök i ett murrigt och folkligt kärleksfullt långgatorna.
Det är med nya ögon jag spatserar runt i området.
Långgatorna har fått en beskyddare. Joakim Forsemalm.

Fredag.
Undrar om han har något i sina fickor. går de att öppna. eller är de stängda. Jag tror han vill säga något med sin klädsel. Eller är det Kraftverk som inspirerar såhär 23 år senare. Tyskindustrisynt. Har han sytt den själv? Fredrik Gunves skjorta är verkligen spännande på ett galet sätt.
Fredrik Gunves föreläsning handlar om.... ja. allt. eller inget. det var som en stor våg av diskussioner. tankar. idéer.
Han talade om makt. Makten att undervisa. rätten till makten att undervisa.eller rättare sagt makten som inte finns att undervisa.
Fredrik diskuterade om pedagogik som postmodernism, närvaro och frånvaro.
Han tog upp den dolda läroplanen som en artefakter. Att läroplanen påverkar eleverna utan deras vetskap.
Vi satt i grupper. diskuterade närvaro och frånvaro. Hur ser det ut i lärandesituationen.
Jag tycker detta är en intressant diskussion. Har många gånger hört att studenternas påtvingade närvaro gör dem stressade och är det faktiskt är resultatet på tentan som räknas och inte närvaron, tentan är ju beviset på att kunskapen finns hos studenten.
Micael Dhalèn, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm anser tvärtom att "poängsättning och betyg är ointressanta företeelser. Det viktigaste är att en student visat tillräckligt intresse för att gå hans kurs". Han är unik med att ha avskaffat poängsättning på hans kurser och istället för att ägna tid åt betyg coachar han sina studenter.
Micael Dhalèn har precis gett ut en ny bok. Nextopia. Han skriver om samhället där förväntningarna betyder mer än meriterna.

Nytt och fräscht.


Fredagen avslutades med Etsuroh Tetsyo, professor från Tokyo.
Måste medge. Det kändes inte rättvist att från Tokyo flyga för att träffa sönderförelästa studenter. Denna behagliga, underbara och ödmjuke människa var värd mycket mer. I alla fall av mig. Jag njöt ändå av hans bilder. Vackra sjögräs. Konst.

En underbar vecka med många intryck som måste få sjunka in