Dagarna med Marie var verkligen så som jag hade hoppats på.
Jag har tidigare erfarenheter av henne men inte på ett så nära plan utan enbart i text.
Hur hon problematiserade problem i skolan under tisdagen med diskussion i grupp ger utrymme att delge varandra tankar, erfarenheter, utopi, dystopi. Marie delgav också delar av projekt som hon drivit ute i verksamheten bland annat hennes projekt Vem är du i dina drömmar. Det är just gästande föreläsare som Marie som jag önskar vi hade fler av i utbildningen. Hon vet hur det ser ut i verkligheten. Hon sätter igång bra (enligt mig) meningsfyllda diskussioner. Hon väcker nya sätt att tänka på. Diskussioner som dessa är viktiga för mig då de stärker mina tankar på att bli bildlärare och försvagar tvivlen....
Onsdagen inleddes på Konstepidemin och utställning Shaping the future. Marie som utan presentation av utställningen lät oss gå runt, titta och fundera, anteckna vad som var "bra" och "dåligt" fick mig att fundera på om vikten av att veta innan om vad ett konstverk, utställning, föreställning handlar om. Ska det behövas en text för att jag ska förstå? Ska jag själv få lov att skapa min egna uppfattning och tolkning av det jag ser? Vill konstnären att jag ska förstå syftet och den bakomliggande inspirationen. Eller är det upp till mina egna erfarenheter och min egna inspiration som ska ligga till grund för min rundvandring på utställningen. Eller är det så att det är ett pussel. För så kändes det så, som ett pussel. Jag lyckades lägga dit några bitar... en del bitar kändes helt främmande men det slutade med en färdig bild och en logisk och väldigt humoristisk utställning när Marie berättade om historien bakom utställningen.
Vi fick senare besöka Studio 54. Detta blev ett spontant besök då Marie var begåvad med egen nyckel dit. Det var ett för snabbt besök för mig för att skapa en uppfattning om utställningen men visst är det spännande när människor låter en gräva i gamla arkiv. Kändes lite som om jag var inne och fulsnokade. Men det var det hela utställningen gick ut på. Att öppna upp inför allmänheten. Jag kan tänka mig att det är svårt att bara gå in och för oss vanlig, som Hägglund skulle sagt och bara snoka runt men förhoppningsvis finns det någon där som berättar!!
Hägglund återkommer jag till.
På torsdagen var det redovisning på det lektionsupplägg som vi i grupp på onsdagseftermiddagen hade planerat. Syftet med denna uppgift var att utifrån samtidskonst skapa en lektion på 40 minuter. Jag, Oscar och Christofer hittade snabbt ett ämne utifrån Shaping the future. Det berörde identitet och statussymboler. Visst kunde förberedelsen inför redovisningen varit mer fyllig och genomarbetad. Hmm... men varför ska allt vara sådär duktigt jämt!?
Hägglund Hägglund Hägglund.. Jag blir lite mållös och dör lite inombords. Politiker och med uttalande som gör mig rädd. Vem är den som kan uttala sig om hur vanligt folk tänker? Vad är vanligt folk? Vem är den som kan uttala sig om konst som väcker olust? Vad är olust? Mer om denna underbara man finns att läsa om i min essä.
En bra vecka!
