Så. Nu är den klar. Redovisningen.
Det blev manfall men a women got to do what a women got to do. Eller hur Miriam?
Det blev ok. Men vi saknade verkligen våra basgruppskompisar... Krya på er vänner!
Jag hade som vanligt en olustig känsla efter redovisningen. Jag har ett problem när det inte blir som jag tänkt mig.. men... efter debriefing med M och N kändes det bättre. Som de kloka människorna till lärare de är (som jag kommer bli) tog de fram den positiva och lärorika sida av resultatet. Att det ibland kan man inte påverka resultatet, endast improvisera och agera. Det är ju så i skolans värld. I livet. I allt.
Diskussionen, efter den förkortade redovisningen, blev ett tungt samtal av ett viktigt ämne. Vi visste inte innan hur vår gestaltning skulle tas emot och hur tankarna hos våra deltagare skulle se ut. Gruppen problematiserade kontakten mellan att vara manlig pedagog och samtidigt gränsen för hur svår den fysiska kontakten kan vara med elever. Hur läser man av vad eleven har för gräns och vad händer om vi slutar vara människor med den naturliga beröringen som alla i olika nivåer har behov av?
Det har varit väldigt spänande att se alla olika gestaltningar. Hur lika men ändå så olika resultat.
Jag känner mig lite sorgsen, ledsam och tom. Vilken härlig klass. Alla ger så mycket av sig själva. Alla ger och tar. Jag vet, kladdigt med massa av smöriga ord MEN jag står på mig. Underbara människor som jag är glad att fått lära känna, även om det är i skolans lite ytliga värld där våra identiteter till viss mån är anpassade för att vi är den vi vill vara.
Ibland fylls jag av kärlek. Lite som när jag råkar zappa över till Extreme Home makeover. På ett plågsamt och lite, lite patetiskt sätt känner jag kärlek till allt och alla. Världen blir vacker och sårbar som utsmetad grädde på fönster. Jag fortsätter och fördjupar min känsla som vilar i mitt hjärta. Fyllt av avsked till er alla. Vem är bättre på att sjunga om världen, kärleken och tacksamhet än de här.
Kände bara att jag vill att ni ska veta... jag kommer sakna er!
Tack.
tisdag 19 januari 2010
Skissboken
Hår. Såklart. Detta delikata ämne ämne har följt mig några år. Har nu fått sällskap av naglar och andras hår och naglar. Lite läskigt det där. Samlar på hår i badhus. Ber mina vänner ge mig deras naglar. Men samtidigt finns det något vackert. Spår av dig och mig. Räddade.
Blicken som granskar mig så hårt. Förlåter inte mycket. Granskar mig. Uppmanar mig. Ser mig så naken. Önskar jag kunde blunda mer på dagen än på natten.
Tiden finns där hela tiden. tiden.tiden.tiden.tiden.
Hålla tiden. Se tiden. Få tiden. Hitta tiden. Tidsfördriv. Fritid. Tidsnöd. Tidsanda. Tidsskillnad. Tidning. Tidtagare. 17.53
Ormbunkar. Tar liksom inte slut. Herregudasså. Gränslöst. Är detta ett blad eller massor.
Mina gränser gör denna växt.
Älskar denna vackra behårade rygg. Älskar den gränslöst. Finns inget mer att säga. Mer än kärlek.
Reflektion v. 2
Lite förvirrande.
Efter julledigt ny termin. Nya tag.
Samtidigt.
Avslutning. Ledighet igen. I ett helt år. Förstår ni?
I ett helt år!
Vår gestaltningsuppgift känns spännande, kul och utmanade.
Vi hörs igen efter gestaltningsredovisningen. Om inte en bebis hinner före..
Efter julledigt ny termin. Nya tag.
Samtidigt.
Avslutning. Ledighet igen. I ett helt år. Förstår ni?
I ett helt år!
Vår gestaltningsuppgift känns spännande, kul och utmanade.
Vi hörs igen efter gestaltningsredovisningen. Om inte en bebis hinner före..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)